Jag trodde verkligen inte att jag överhuvudtaget skulle skriva ens ett deppigt inlägg i denna blogg, för det finns inte i min värld att ens vara deppig och de jobbiga saker som händer ibland kanske inte är något som är så kul för andra att läsa om, för alla har ju nog av sina egna problem, och man vill också hålla det för sig själv, man vill inte att alla ska veta, men iallafall nu kommer det. Det kanske inte är så konstigt egentligen, för det är kanske när man mår "dåligt" eller är ledsen som man tänker och funderar mycket över saker och att det också är då man behöver skirva av sig saker för att få ut det och gå vidare. Det är helt sjukt att det kan hända saker som gör att man blir så ledsen, och som är så orättvisa, det finns verkligen ingen rättvisa i världen, och att det händer saker som man inte riktigt kan förstå, det går inte att ta på. Jag kan inte förstå hur vissa människor kan må dåligt jämt då menar jag jämt, det är så himla jobbigt att må dåligt och när man bara grottar ner sig mer i det som är jobbigt blir det egentligen bara värre, ofta är det så sjukt lätt hänt, men det bästa man kan göra är egengligen att tänka på något annat, men det är bara så himla konstigt, för det är så himla svårt, det känns som att jag skriver i gåtor och att ingen egentligen förstår vad jag menar, men vad spelar det för roll egentligen om man mår bättre.
Det var en som sa till mig en gång att det är okej att vara ledsen, och man måste tilllåta sig själv vara ledsen, och det ligger något i det, men för att vända saker dit man vill måste man fokusera på det som får en att komma dit man vill, som att om man grottar ner dig i det som är jobbigt så blir det bara jobbigare, på samma sätt kan man också vända det åt andra hållet. Tänka på något kul göra något kul och fokusera på saker som är roligt. För man vet ju vad man tycker är kul och vad man brukar gilla. Att ha roliga kompisar kan ju vara det bästa som finns, sådanna som ständigt får en att skratta jag har det nu massor, men jag vet att jag längtade efter en sådan kompis jättemycket när jag var mindre men att den aldrig dök upp. Men så insåg jag att det inte var någon ide´ att vänta på något som aldrig dök upp utan att det var bättre att jag försökte göra sakerna roliga på egen hand. Om jag ska vara ärlig så är det så sjukt mycket bättre för då är det kul jämt, inte för att jag är kul jämt, men jag trivs ändå i mitt eget sällskap och det känns som att andra gör det också. Alltid när mitt liv är lite på sne eller bara att mitt humör är på sne har jag oftast ett botemedel, oftast kollar jag på komedifilmer för det gör jag alltid när jag mår bra, och så är det är denna kvinna, hon är så sjuk glad jämt och man blir alltid lite lycklig, det är som ett lyckopiller, just som det lyckopiller jag ibland själv känner mig som, men precis som en bil så måste man ibland stanna vid macken för att tanka.
Ellen Degeneres, jag kan nästan inte minnas en ensa chow som inte har fått min att skratta, hon är en så sjukt älskvärd kvinna.. all kärlek till henne. <3
Tack för mig nu har jag deppat färdigt!!
Peace